Resa med barn i Peking

De kinesiska barnen är duktigt påklädda i dubbla lager dunjackor så de ser ut som små michelingubbar och de som inte kan eller vill gå själva bärs omkring vilket ser jobbigt ut för deras föräldrar. Vi bäddade ner Julia i en fleecoverall och en åkpåse och Elliot fick en fleecfilt för att inte frysa. Man kan tycka att Pekingborna sett en och annan västerlänsk turist redan och att det inte borde väcka sådan uppståndelse när man kommer med barnvagn men det gör det. Elliot fick känna på att leva som en kändis ett tag. Oftast när vagnen stod stilla i mer än v1 minut var folk framme. Stod man stilla lite längre tid var det snabbt en folksamling. Åtskilliga gånger ville folk och lyckades de också med att lyfta upp Elliot, vilket han inte alltid var så road av.

Deras förtjusning i barn gör också livet lättare ibland. Man får mycket hjälp var man än går och man behöver aldrig köa länge. På flygplatsen fick vi gå i diplomatkön.

Gångbanor och trottoarkanter är mycket barnvagnsvänliga mycket bättre än i Shanghai där vi ständigt fick bära/lyfta barnvagnen över diverse hinder.

Vi hade som tur var tagit med barnmatsburkar till Julia som täckte vistelsen i Kina eftersom erfarenheten från tidigare Kinaresor varit att barnmat visserligen finns men det är en brun massa i en glasburk, inget som ser smaskigt ut direkt. Så i Peking letade vi inte ens efter barnmat men blöjor behövs ju och det fanns (ca 2 kr styck för Pampers).