Hemma

Vi fick inte flygplanet med the Hobbit på utan vi fick Rugby landslagets plan ”All blacks”. Det gick lika bra om inte fortare. Vi hade uppåt 250 km/h i medvind och låg ofta och flög i farter kring 1100 km/h, vilket innebar att vi kom en timme tidigare till London. Där fick vi inte landa direkt utan flög i cirklar i 20 minuter innan vi kom ner på marken efter drygt 9 timmar i luften.

20130115-214155.jpg

20130115-214208.jpg
Hej då Los Angeles!

I London blev det några timmar med jobb, film och lek innan sista flygningen hem till Sverige. Vi lämnade ett snöigt och nollgradigt London och kom till ett snöigare och kallare Stockholm. Det har varit en skön och skojig resa med mycket goda vänner och roliga upplevelser! Fast nu ser barnen fram emot att träffa kompisarna igen!

20130115-214516.jpg
Hemma.

Blixtvisit i Santa Monica

Vi brukar ha som tumregel att ska vi göra ett stop over ska det vara över minst två nätter så att man får en dag som inte är resdag. Denna regel följde vi inte denna gång för att det skulle fungera med jobbet. Det blev bara en natt i Santa Monica. Vi kom in till Hotellet vid 15 på eftermiddagen och hann med en snabb vända ned på Third street promenade, då vi bodde precis vid gågatans början.

20130113-150723.jpg

20130113-150732.jpg

20130113-150741.jpg

20130113-150755.jpg
På kvällen hämtade några vänner oss och vi var hemma hos dem och stökade till. Det var kul och märktes att barnen hade blivit ett år äldre sedan vi träffades sist. Julia speciellt tyckte det var kul att leka med en tjej som kunde svenska och hon ville inte åka hem på natten.

20130113-150944.jpg
Fyra glada och pigga barn.

När vi kom hem till hotellet var barnen fortfarande pigga, det var ju två timmar mer än hawaii tid. Så vi tog en nattpromenad till bokaffären som var öppen och köpte varsin liten bok som godnattsaga.

20130113-151120.jpg

På söndagen var det strålande väder och vi hann med en kort promenad på morgonen så att Mini fick se Santa Monica.

20130113-151230.jpg

20130113-151247.jpg

20130113-151257.jpg

20130113-151310.jpg

20130113-151317.jpg

Sedan åkte vi ut till våra vänner och lekte i det fina vädret. Barnen sprang omkring på en fotbollsplan och klättrade så mycket de orkade för att vara riktigt trötta i benen inför vår långa flygning till London. Det var mycket skojigt och tack till Mike och Lina för gästvänligheten!

20130113-151536.jpg

20130113-151543.jpg

20130113-151553.jpg

20130113-151600.jpg

20130113-151612.jpg

Hej då Hawaii

Så lämnade vi Hawaii för denna gång. Vi fick fint väder och många timmar på stranden. Barnen lärde sig snorkla och en del motion hann vi med.
Hawaii ligger ungefär 5 timmars flygning från Los Angeles som är vårt nästa mål och det är nästan 9 timmars flygning från Auckland. Det innebär att avståndet från Nelson till Hawaii är lika långt som att flyga från Stockholm till central afrika. Ipad med grenkontakt och egna hörlurar och lite populära barnfilmer hjälper.

20130113-150338.jpg
Honolulu med Waikiki beach och Diamond Head i högra hörnet.

Hanauma bay

Vår sista dag på Hawaii gick vi upp tidigt för att ta bussen till Hanauma Bay. Där ska det vara mycket bra snorkling. Vi väntade förgäves på lokalbussen och blev tillslut uppraggade av en taxichaufför som körde oss och ett asiatiskt par de 25 minuterna till bukten för 5 dollar per vuxen. Överkomligt och skönt eftersom det är ett populärt ställe. Så slapp vi trängas på bussen.

20130111-221105.jpg
Bukten är ett marint naturreservat och utsikten från parkeringen är vacker. För att få gå ner eller ta tåget ner till stranden är det obligatoriskt med en kort informationsfilm där man får veta att man ska vara försiktigt med korallerna, inte mata eller röra fiskarna som man kommer i kontakt med då man snorklar.
Vi hittade en plats på stranden och Martin och Elliot snorklade tillsammans först. Julia var inte så glad över vågorna och hade vaknat på fel sida på morgonen så hon ville inte snorkla så mycket. Men hon kände på vattnet iallafall och snorklade liggandes på Martins rygg.

20130111-221459.jpg
Vår plats bredvid badvakterna var spännande. Det hände vid ett flertal tillfällen att någon av dem fick ge sig ut på brädan för att hämta hem snorklare som simmat över revet ut mot de större vågorna där strömmen var stark

20130111-221538.jpg
Elliot visar vilka fiskar han såg.

20130111-221842.jpg
Då Julia gärna ville fota med den nya undervattenskameran av engångsmodell som inköptes för resan så åkte vi även till Waikiki beach då vi kommit hem igen. I det vattnet kände hon sig mer hemma och vi passade på att njuta av solen den sista eftermiddagen. Vi ska minnas detta då det är tråkigt väder i vinter.

20130111-222123.jpg

20130111-222318.jpg

Shoppingtur

Vi hade hört och läst om att det skulle finnas ett stort uteshoppingcentrum i Honolulu där turister i snitt spenderar en halv dag. Vi letade upp lokalbussen och åkte dit. Det var ju så att Julia tjatat sedan vi landat på Hawaii om att få köpa en Hawaiiklänning och Elliot hade blivit lovad en belöning om han kunde simma en hel längd i bassängen vilket han visat prov på i Nya Zeeland.

20130111-215220.jpg Det fanns en Legobutik dit Elliot styrde stegen efter att ha läst ”kartan” över Ala Moana Shoppingcenter. Svårt att välja kartong dock. Skulle det bli Lego med temat Lord of the rings, Star wars eller Ninja Turtles? Med lite hjälp från pappa så blev alla nöjda.

20130111-215440.jpg Julia hade det också svårt. Förutom hawaiiklänning fanns det ju mycket annat snyggt man ville ha…

20130111-215615.jpg .. och så behövde det provas…

20130111-215704.jpg

20130111-215731.jpg

20130111-215800.jpg Till slut blev det iallafall en klänning, en tröja och en kjol.

Efter detta tog vi bussen tillbaka. Vi hade bara tillbringat två timmar i shoppingcentret så vi kunde utnyttja biljetten på returresan. Lite ekonomisk får man vara efter alla dessa inköp. Vi behövde även vila lite efter detta. Julia bubblade i den varma poolen

20130111-220043.jpg och Elliot övade vidare med ”groda, glasstrut och pinne” (bröstsim).

20130111-220156.jpg

Kvällspromenad

Det är skönt med varma sommarkvällar. Vi valde att besöka en trevlig restaurangkedja som vi ätit på flera gånger i Los Angeles, PF Chang. Den låg i Royal Hawaiian köpcenter längre bort på Waikiki. Där fick barnen också tillfälle att se lite traditionell Hawaiidans. Julia höll för öronen, men tyckte det var kul att se på ändå.

20130111-213659.jpg
Därefter tog vi oss vidare till Hotellet The Royal Hawaiian och deras fina Mai Tai bar. Barnen fick goda jordgubbsdrinkar, men magen stod i fyra hörn sedan besöket på Chang så det blev mycket kvar.

20130111-213902.jpg

20130111-213917.jpg
Sedan avslutade vi med att i kvällsmörkret gå hem via stranden. Det var kul för alla utom för Julia som var alldeles för trött för att gå.

20130111-214037.jpg

Sea tiger

Det blev av till slut att jag bokade en dyktur. Hotellet hade två företag som de föreslog. Jag tog med mig bägge förslagen och funderade under dagen vad och när det skulle passa bäst. Med tanke på att man inte bör dyka dagen innan man flyger var det inte så mycket alternativ kvar. Jag har heller inte dykt sen 2008 med undantag för veckan innan. Känner mig inte direkt som ett proffs som vill ge mig på något avancerat första gången på flera år. Jag valde det företag som funnits längst och hade gott renommé på nätet, men de var fullbokade så de fick bli de andra istället, Honolulu Scuba Company. De hade också många bra kommentarer på nätet även om de senaste gav dem bottenbetyg och att de slarvade med säkerheten.
Morgonen efter kom en sliten van med piratflagga och hämtade mig. I bussen berättade de att det skulle bli dykning till ett vrak på 120 fots djup (37m). Jag tror att det djupaste som jag dykt är drygt 30 meter och jag har aldrig dykt vid vrak. Med tanke på några av de andras erfarenhet i bilen tänkte jag att vi simmar förmodligen bara ovanför vraket och ser på allt som finns att se. Fel. På båten när de gick igenom dyket så skulle vi simma ned och sedan ta en tur i vraket mellan lastluckorna och en tur inne i kajutan och ut på sidan av skeppet. Jag kände mig inte superbekväm med det, men…
Vraket hette Sea Tiger och var ett skepp som sänktes 1999 och nu är ett artificiellt rev.
Det var otroligt bra sikt och fina dykförhållanden. Det var en kul upplevelse och allt gick bra.

20130111-001326.jpg
I ett av lastutrymmena låg en jättesköldpadda och vilade.

20130111-001430.jpg
Och för en gång skull hade jag ganska mycket luft kvar i tuben när vi kom upp. Andra dyket var vid ett grunt rev, där vi dök i fyrtio minuter. Härligt.
Honolulu Scuba Company var helt ok, både gällande utrustning, genomgångar och dykguider trots första intrycket.

Aloha!

Med tårar i ögonen lämnade vi nya Zeeland för denna gång. Vi har haft en fantastiskt fin tid och tiden går som vanligt alltid för fort när man har roligt. Flyget från Nelson till Auckland gick innan tuppen vaknat och vi hade lite bytestid där som vi spenderade i loungen där det fanns mycket gott att stoppa i magen innan nästa flyg gick. Flygtiden mellan Auckland och Honolulu var åtta timmar, lite mer än vi först trott men det gick relativt snabbt (tyckte iallafall tre av oss som lyckades sova bort halva tiden).
Det bästa med flygturen var iallafall att vi startade tisdagen den 8 januari och landade måndagen den 7 januari. Skönt att resa bakåt i tiden när semestern börjar lida mot sitt slut!! Klockan var åtta på kvällen lokal tid och det var en varm vind som mötte oss på O’ahu (ön där Honolulu ligger). Efter att ha checkat in på hotellet så gick vi till Waikiki Beach och köpte oss en kvällsglass och kände på vattnet sedan somnade hela familjen vid tolv på natten.

Trots att väderprognosen förespått regn så vaknade vi till en härlig morgon.

20130108-221425.jpg
Barnen var redo för stranden, de fick hinkar vid incheckningen.

20130108-221613.jpg
Stranden ligger ett kvarter från hotellet och var fyllt med folk som solade. I vattnet trängdes surfarna.

20130108-221747.jpg

20130108-221807.jpg
Barnen testade även på att snorkla i det vågiga vattnet. De var mycket duktiga men det är inte jättemycket fiskar att se vid denna strand. Mest andras ben och pga vågorna spolades barnen upp på stranden emellanåt.

20130108-222051.jpg
Efter detta behövdes magen fyllas med något gott och kallt. Det blev lunch på Hägen-dazs.

20130108-222215.jpg

20130108-222400.jpg

Upp i luften

Under varje resa som vi gjort till Nya Zeeland har vi följt Bill och Marts arbete med att restaurera ett gammalt bombflygplan från andra världskriget till flygbart skick. Vi har sett åtta års utveckling från ett skelett till färdigt flygplan. Så i år skulle vi få se det flyga. Efter cirka 10 års arbete var planet klart för sin första flygtur i sommar, och nu har det totalt flugit ungefär 20 timmar. Flygplanet som är en Avro Anson står i en hangar i Blenheim på en mindre flygplats som sköts av en flygklubb. Brevid flygfältet ligger ett flygmuseum, där Peter Jackson bland annat har ett antal gamla stridsflygplan från andra och första världskriget.
Vi fick se Avro Anson starta och sedan tog vi själva och lyfte med en liten Piper från flygklubben för att om möjligt se flygplanet från luften. Det gick inte då bombflygplanet flög fortare än oss och flög i väg till Nelson innan det kom tillbaka, men vi fick en fin tur över vinfälten i Blenheim.

20130108-215728.jpg

20130108-215739.jpg

20130108-215803.jpg

20130108-215811.jpg

20130108-215818.jpg

20130108-215824.jpg

20130108-215833.jpg
Efter flygturen tog vi en vända in i flygmuseumet. Där inne hade Peter Jacksons samarbetsbolag som gjort specialeffekter med mera till Sagan om Ringen filmerna byggt upp fina miljöer och scener till många av flygplanen. Det var bland annat en scen där en pilot från första världskriget lyckades stabilisera sitt skadeskjutna flygplan genom att stå på vingen och landa det. På den tiden fick inte brittiska piloter ha fallskärm då myndigheterna trodde att de skulle utnyttjas för lättvindigt. Det var också en scen uppbyggt som visade Röde baronens störtade Fokker, hur den direkt plundrades av soldater. Märkligt nog har en större del av det som då plundrades kommit fram och några saker fanns till och med på muséet.

20130108-220023.jpg

20130108-220030.jpg

20130108-220035.jpg

20130108-220043.jpg

Fjällmarch på Mt Robert

En solig morgon åkte jag och Dave upp till Nelson Lakes för att göra vår årliga vandring. Dave hade valt en vandring som startade på andra sidan sjön vid en stuga som heter Coldwaterhut och därifrån ta oss upp till en stuga på 1650 meters höjd, Angus hut. För att komma över sjön tog vi en båttaxi, men vi måste redan innan vi startat vandringen bestämma när vi skulle bli hämtade, då det inte fanns någon täckning för mobiltelefon på andra sidan. Efter ett snabbt resonemang om hur fort vi kunde ta oss upp bestämde vi 17.30, vilket skulle ge oss drygt åtta timmar att ta oss fram och tillbaka.

20130108-211255.jpg

Det hade regnat mycket innan och det var verkligen högt vatten, till och med så att bryggan på andra sidan låg under vatten. Det innebar också att bitvis var leden som vi vandrade efter ganska blöt. Ganska tidigt förstod vi att det skulle bli svårt att hinna upp till Angus Hut och tillbaka i tid till båten. Det var skyltat att vandringen upp skulle ta 5-6 timmar, och första delsträckan skulle ta en timme och den tog också en timme för oss då det inte gick att ta sig fram så fort när stigen var översvämmad.

20130108-211658.jpg

20130108-211716.jpg
Därefter la vi upp ett för mig mycket högt tempo. Tur att jag haft två veckor på mig, där jag väckt upp musklerna lite genom att springa varannan dag. Det var annars en fin vandring i skogen bredvid en bäck och många vattenfall.

20130108-211955.jpg

20130108-212003.jpg

20130108-212012.jpg
Efter en kort lunchpaus med typisk nya Zeeländsk bacon- och äggpaj. Närmade vi oss sista sträckan som var brant uppför i drygt en timme.

20130108-212251.jpg

20130108-212300.jpg
Det var väldigt vacker utsikt när blicken lämnade stenarna precis framför mina skor. Och när vi kom upp till stugan till slut var det väl värt mödan. Den låg i en krater med en sjö alldeles bredvid, solen sken och det fläktade lite lagom. Vi hade nått stugan men det fanns inte utrymme för någon liten topptur eller så mycket vila heller för den delen. Efter dryga 10 minuter var det dags att vända tillbaka nedåt. Klockan var då 14 och vi hade 3,5 timme på oss att ta oss till båten.

20130108-212839.jpg

20130108-212849.jpg

20130108-212855.jpg

20130108-212901.jpg
Det blev inte så mycket kort på vägen ned, mera fokus på att gå fort, men vi hann. 17.32 kom vi till bryggan!

Jag hade träningsvärk i tre dagar efteråt, men det var det värt. Nästa gång kanske vi lägger till en timme till innan vi blir hämtade…