Sea tiger

Det blev av till slut att jag bokade en dyktur. Hotellet hade två företag som de föreslog. Jag tog med mig bägge förslagen och funderade under dagen vad och när det skulle passa bäst. Med tanke på att man inte bör dyka dagen innan man flyger var det inte så mycket alternativ kvar. Jag har heller inte dykt sen 2008 med undantag för veckan innan. Känner mig inte direkt som ett proffs som vill ge mig på något avancerat första gången på flera år. Jag valde det företag som funnits längst och hade gott renommé på nätet, men de var fullbokade så de fick bli de andra istället, Honolulu Scuba Company. De hade också många bra kommentarer på nätet även om de senaste gav dem bottenbetyg och att de slarvade med säkerheten.
Morgonen efter kom en sliten van med piratflagga och hämtade mig. I bussen berättade de att det skulle bli dykning till ett vrak på 120 fots djup (37m). Jag tror att det djupaste som jag dykt är drygt 30 meter och jag har aldrig dykt vid vrak. Med tanke på några av de andras erfarenhet i bilen tänkte jag att vi simmar förmodligen bara ovanför vraket och ser på allt som finns att se. Fel. På båten när de gick igenom dyket så skulle vi simma ned och sedan ta en tur i vraket mellan lastluckorna och en tur inne i kajutan och ut på sidan av skeppet. Jag kände mig inte superbekväm med det, men…
Vraket hette Sea Tiger och var ett skepp som sänktes 1999 och nu är ett artificiellt rev.
Det var otroligt bra sikt och fina dykförhållanden. Det var en kul upplevelse och allt gick bra.

20130111-001326.jpg
I ett av lastutrymmena låg en jättesköldpadda och vilade.

20130111-001430.jpg
Och för en gång skull hade jag ganska mycket luft kvar i tuben när vi kom upp. Andra dyket var vid ett grunt rev, där vi dök i fyrtio minuter. Härligt.
Honolulu Scuba Company var helt ok, både gällande utrustning, genomgångar och dykguider trots första intrycket.