Till Nya Zeeland utan stop over

I nytt land och på nytt jobb och utöver det en arbetsgivarejul innebar att det inte blev många lediga dagar. I Baerum kommun har de som princip att inte tillåta ledighet utöver skolloven. De har heller inte ledigt för trettondagsafton utan skolan startar den 3:e januari. Efter ett samtal med rektorn var det godkänt om barnen var lediga i fyra dagar, vilket innebar att vi kunde resa mellan 22:a dec och 8:e januari. För att hinna ned till julafton hade vi i år inte tid att göra några stopp på vägen ned.
Vi lämnade Stabekk den 22:a dec kl 1410 för att ta flytoget till Gardemoen. Första flygturen var kort och gick till London. Där hade vi knappt tre timmar. I år hade både föräldrarna kort så vi kunde komma in i loungen till barnens glädje. Vi hann med lite middag där och köpa någon julklapp. Alexandra fick en apple watch och barnen blev avundsjuka.

Nästa etapp gick från London till Singapore. Det var första gången vi fick flyga i en Airbus A380, ett gigantiskt flygplan i två våningar med allt från sviter till vanliga trånga platser. Vi satt längst ned och längst bak, raden bakom de med spädbarn som inte kan sova. 12 timmar senare var vi framme i Singapore där vi hade två timmar vilket var precis vad vi behövde för att gå av planet, gå till ny gate och passera security. Vi bytte till ett likadant plan men denna gång kom vi lite längre fram och det var inga spädbarn som höll oss vakna.

Efter ytterligare elva timmar landade vi i Auckland. När vi för en gångs skull hade gått om tid så gick allt väldigt raskt. En skön promenad mellan utrikes och inrikesterminalen.

Sista etappen bjöd på fin utsikt och Mt Egmont är alltid lika imponerande.

Vi landade i Nelson den 24 dec kl 1600.

Airbus A 380

Ombord

Sista flighten

Mt Egmont

Tur i oturen

Det var en lång resa från Niseko i Japan till Nelson i Nya Zeeland. Den startade vid 0800 med buss i 3,5 timme. Nu var det visserligen dagsljus och vi fick se berg, skogar och sjöar i ett vackert vinterlandskap.
Flyget till Tokyo med Jetstar gick som planerat. När vi landade i Tokyo möttes vi däremot av information om att planet till Auckland var en och en halvtimme försenat. Med tanke på att vi hade en timme och femtio minuters bytestid i Auckland innebar det att vi skulle missa vår anslutning till Wellington – Nelson.
Flygturen till Auckland gick efter förhållanden fort. Det var första gången som jag flög en Dreamliner. De hade de andra i familjen redan gjort. Som fortast flög vi 1200 km/h och lyckades flyga in 45 minuter. Det räckte inte för att vi skulle hinna med vårt inbokade flyg mot Wellington – Nelson, så vi blev istället ombokade på en direktflight Auckland Nelson. Den gick 2 timmar senare men vi kom fram 15 minuter före den tid som vi skulle ha anlänt.
Äntligen framme!

Svårt att fånga det vackra landskapet från bussfönstret

Svårt att fånga det vackra landskapet från bussfönstret

Tur att mobiltelefoner finns så att tiden går fortare

Tur att mobiltelefoner finns så att tiden går fortare

På väg mot Tokyo

På väg mot Tokyo

Star Wars mötte oss på Tokyos flygplats

Star Wars mötte oss på Tokyos flygplats


Dreamliner på väg mot Auckland

Dreamliner på väg mot Auckland

På Aucklands flygplats och shorts på

På Aucklands flygplats och shorts på

Traditionsenlig jullunch på MacDonalds, Aucklands flygplats

Traditionsenlig jullunch på MacDonalds, Aucklands flygplats

På väg mot Nelson

På väg mot Nelson

Ned för landning i Nelson. Stämning på topp!

Ned för landning i Nelson. Stämning på topp!

En ny variant

Årets resa till Nya Zealand blir inte en jorden runt resa, utan en tur och retur med stopp i Japan. De första åren bokade vi våra resor genom resebyråer. Det var ganska omständligt och krävde veckor med korrespondens för att få till bra flighter och de tider som vi önskade. Sedan upptäckte vi Star alliance och One worlds hemsidor där man kan själv plocka ihop sina resor. Kräver också lite tid men det går snabbare och har på senare år också varit lättare att hitta bra priser där än genom resebyråerna.

I år har vi inte heller använt oss av de stora flygnätverkens hemsidor utan plockat ihop allt själva. Få se hur det går. Finnair har länge haft bra erbjudanden till Asien, inför jul hade de speciellt bra priser till Peking och Tokyo. Vi funderade länge på Peking, det var ett tag sedan vi var där och det vore kul att ta någon längre tur i Kina för att exempelvis se Terracottaarméen, fast detta år hade vi inte så mycket tid och det är en resa i sig att ta sig till Xian. Förra året lärde vi oss att det går relativt smidigt att resa med lite mera packning och ta några skiddagar. Vi fick då några fina dagar i Whistler. Japan är ju också känt för sin fina snö och bra skidorter. Efter lite googlande hittade vi Niseko som verkade vara ett bra ställe. Dit kom man enklast med 3 timmars bussfärd från Sapporo, och till Sapporo flög ganska många flygbolag. Så sagt och gjort, vi köpte en tur och retur från Bromma till Tokyo via Helsingfors. Därefter blev det Jetstar från Tokyo till Sapporo och sist en bekväm busstur med Niseko resort liner.
Därefter hittade vi biljetter med Air New Zealand tur och retur från Auckland till Nelson via Auckland/Wellington. På hemvägen passar vi på att ta en långweekend i Tokyo.
När jag berättade om resan för barnen var Julias reaktion: ”Nej inte Tokyo igen”…
Elliot däremot såg fram emot skidåkningen.

Ytterligare en fördel med att börja resan med Finnair var att jag kunde arbeta en hel dag i Helsingfors. Flyget till Helsingfors gick först 17:25 på kvällen. Övriga familjen flög 12:50 från Bromma så barnen hann gå förmiddagen i skolan. När vi kommer tillbaka den 10:e januari har de bara missat fyra dagar i skolan, varav en är avslutningsdagen. För oss som jobbar är det inte lika bra jul i år. Dock så blir det lättare och lättare att arbeta när man är på resande fot. Då och då finns det uppkoppling även på långflighter samt på Finnairs flight hade vi eluttag. Perfekt hann avverka 700 emails.

20151217_162355_resized
Det hanns med några sista emails innan avgången från Helsingfors.

Japan

Japan

Japan

Hemma

Flygturen hem från Singapore tog 24 timmar dörr till dörr. Vi flög först till Bangkok. Kort byte där och sedan till Frankfurt med Lufthansa. Ett nytt flygplan där det till och med fanns uppkoppling hela vägen. Första gången för oss på en långflygning. Under nästan 13 timmar hinner man städa ganska bra i mailboxen.
Ännu kortare byte i Frankfurt, bara en halvtimme. Det gick bra. Däremot blev vi sittande i planet en timme och väntade på start, då det var någon väska för mycket med.
Väl hemma i Sverige mötte oss minus fem grader och snö! Det tog sin tid att skrapa bort all is från bilen. Nu får vi leva på minnena av värmen ett tag!

DSC08486.JPG

DSC08495.JPG

DSC08496.JPG

Kapplöpningen med tiden

Från Vancouver till Auckland är det en väldigt lång flygning. Det skulle ta 13 timmar och 40 minuter, men i vårt fall tog det närmare 14 timmar. Vi hade bitvis stark motvind och piloten förberedde oss på att det kunde vara lite skumpigt. Det var det. Största delen av tiden lyste Fasten seat belt skylten, och de som vaknar lätt av att hela planet skakar sov inte så gott. Barnen sov gott.
I Auckland skulle vi byta flyg för att flyga till Wellington och därefter Nelson. På pappret hade vi en och en halvtimme på oss vilket borde vara tillräckligt med tanke på att vi har haft kortare tid på Heathrow som är en avsevärt större flygplats. Emellertid försvann en kvart under flygningen. Fortfarande ganska lugnt, och vi tog oss lite tid att stanna två minuter för att ta ett kort på Julias docka som hon hade med från skolan.
Passkontrollen gick också bra och det var inte så mycket kö. När vi var igenom där hade vi en timme på oss till nästa flight.
Eftersom vi skulle byta flyg till inrikesflyg var vi tvungna att hämta ut vårt bagage och eftersom det är. Nya Zeeland måste allt bagage gå igenom en säkerhetskontroll och scannar så att ingen obehörig mat kommer med.
Att få ut väskorna gick också mycket bra, alla fyra väskor kom relativt fort. Nu var det femtio minuter kvar. Kön till bagagekontrollen var ganska lång men rörde sig hela tiden. Minuterna tickade och Alexandra började fundera på om vi skulle hinna checka in bagaget för nästa flight. Efter en liten stund gick vi fram och frågade om det gick bra att vi kunde gå före i kön, men säkerhetskontrollanten konstaterade att vi nog ändå inte skulle hinna. I vilket fall som helst tog det samtalet ungefär lika lång tid som oss att komma fram. Scanningen av bagaget tog lite tid för familjens framför oss bagage strulade. Våra kakor som vi köpt med oss som julklappar fick också grönt ljus. Väl igenom kontrollen var det 25 minuter kvar till avgång.
Det är en kvarts promenad mellan utrikesterminalen och inrikesterminalen. I normala fall brukar det vara en ganska trevlig sträcka att promenera. Första mötet med lite värme och frisk luft efter en lång flygning, nu sprang vi med bagaget mer eller mindre hela vägen. Jag först i ulltröjan med 9 kg på ryggen och 19 kg släpandes efter mig, sedan Julia utan packning men trött och täppt i näsan, därefter en bit efter Elliot kämpandes med ryggsäck på ryggen och dragväska i handen samt Alexandra med sin och Julias väska.
Jag kom fram först och sprang in blöt av svett till bagageinlämningen med en kvart kvar till avgång. Det skulle gå bra sa mannen som jobbade där. Sedan gick jag ut för att hjälpa de andra men såg varken Julia eller de andra? Julia hade inte sett att jag sprungit in dörren till terminalen utan sprungit vidare. Alexandra och Elliot hann upp henne vid nästa ingång. Som tur var fick vi syn fort på varandra. Deras bagage kom upp på bandet några minuter senare men samma man som arbetade där sa att det skull nog funka. Lättade gick vi bort mot gaten där vi brukar flyga ifrån, nu 10 minuter kvar till avgång. Skönt att inrikesflyg i Nya Zeeland brukar ha en sen boarding och ingen säkerhetskontroll. När vi kom fram till gaten fanns inget flyg med på skärmen. Vi frågade en i personalen som berättade för oss att just det hör planet gick från andra sidan terminalen en våning upp.
8 minuter kvar. Bara att börja springa igen. På andra våningen upptäckte vi att där hade de minsann en säkerhetskontroll! Tur i oturen var det bara en framför oss. Tog oss igenom utan besvär. Tittade på skärmen och hittade Wellington gate 22. Nu var det 5 minuter kvar. När vi kom fram till gate 22 så pågick boardingen. Jag frågade om vi kommit rätt och då visade det sig att de hade två plan som båda gick till Wellington klockan 0700. Vi skulle med det andra! Vår gate låg längst bort i korridoren
Springa igen.
Vi hann med 0 minuter kvar och var sist ombord.

Vi kunde dock inte riktigt andas ut än. Det schemalagda bytet i Wellington var bara 25 minuter. Därför kändes det inte riktigt lugnt när planet lyfte 10 minuter sent. Damen bredvid mig skulle också till Nelson, hon var emellertid lugn. Hon litade helt på att Air New Zeeland skulle på ett eller annat sätt fixa så att hon kom hem. Planet flög inte in tiden som vi missade i starten och trots att vi kapade några placeringar från rad 18 till rad 12 när planet stannade hade vi bara 10 monter på oss att ta oss till nästa avgång.
Här var det ingen ny säkerhetskontroll och inte så långt att gå så vi behövde inte springa hela vägen. Vi kom på nästa plan med 3 minuter till godo!

Flygning var bara 40 minuter. Äntligen framme i Nelson! Det enda som saknades var Alexandra, Elliot och Julias bagage…
Väskorna var kvar i Auckland. Efter lite diskussion med personalen redde det ut sig. Väskorna hade fått följa med en direktflight från Auckland till Nelson och dök upp efter 50 minuter

Slutet gott allting gott!

IMG_0189.JPG

DSC07670.JPG

DSC07671.JPG

Julias första inlägg

hej jag är på väg till nya zeeland. Vi stannar först vid London andra stopet
stannar vi vid canada. I skolan har vi en liten docka som heter Mini
de va jag som fik ta med honom. De va väldigt lyxigt hotel. I går kväll kom vi till hotellet väldigt sent. På natten kunde jag inte sova. På hotellet åt vi frukost klockan 7.

DSC07471.JPG

En jordenruntresa igen

I år blev det ingen resebyrå som ordnade biljetten till oss. Vi gav dem ett försök dock. Två företag fick en lika detaljerad kravspec redan i september, var vi ville stanna, när och hur länge. Märkligt nog är det alltid svårt tydligen att leverera det som efterfrågas. Vi fick bra förslag men inget som vi frågat efter. Vi var sent ute och det var svårt att hitta avgångar var svaret.
Gjorde en snabbcheck själv i slutet av oktober på star alliance hemsida och jordenruntbiljetter. Där fanns vad vi efterfrågade och dessutom bättre flighter till ett lite lägre pris. Efter ett antal tester slog vi till på följande stopp:
Vancouver, supertrevlig stad som jag gärna ville återvända till
Whistler, kul med lite vinter och snö, samt lär vara ett bra skidområde (även om vi måste släpa med vinterkläder jorden runt…)
Nya Zeeland utan så mycket utflykter
Singapore, vi har varit där förr men inte så länge. Skönt med lite värme.

Ska bli skönt att komma iväg.

Slutade som det började

Sista natten innan vi skulle flyga hem blev Julia sjuk med feber och magont. Som sämst var hon mitt i natten. Strax före 6 skjutsade Ritsuko oss till tågstationen. Resan till flygplatsen tog en och en halv timme och gick bra. Det var först när vi stod vid incheckningsdisken som Julia sa att hon började må dåligt igen. Fel tillfälle. Alexandra och Julia sprang ut och tog frisk luft, medan jag och Elliot lyckades checka in alla fyra. Elva timmar i planet till Frankfurt förflöt utan problem, med mycket sömn. Elliot var duktig och tittade inte bara på film utan gjorde en del skolarbete mellan varven. Flygrutten gick över norra Ryssland och dök ned över Riksgränsen över hela Sverige mot Tyskland. Kändes lite drygt när vi flög över Stockholm.
Sista flygningen tillbaka från Tyskland till Sverige var den skumpigaste med tätt mellan luftgroparna, vilket 75% av familjen aldrig märkte då de sov stenhårt.
Väl hemma i Sverige mottogs vi av snö och minus åtta grader. Burr!
Nu har vi fina minnen att leva på tills nästa gång…

20140113-212536.jpg
Vårt plan från Tokyo

20140113-212613.jpg
Hemma i Telefonplan.

Plötsligt händer det

Det är nu tionde gången som vi flyger till andra sidan jorden. Och trots guldkort i bland och trots fullbokade plan så har vi aldrig blivit uppgraderade. Men så nu. Flighten mellan Frankfurt och Tokyo, en flight på 11 timmar fick vi tillbringa i Business. Tack Lufthansa. Barnen blev supernöjda, och förrän gångs skull kunde även de vuxna ligga raklånga och sova. Tre rätters middag på vita dukar, champange och massagestol gjorde att flygningen gick fortare.

20131221-000152.jpg

20131221-000222.jpg

Hemma

Vi fick inte flygplanet med the Hobbit på utan vi fick Rugby landslagets plan ”All blacks”. Det gick lika bra om inte fortare. Vi hade uppåt 250 km/h i medvind och låg ofta och flög i farter kring 1100 km/h, vilket innebar att vi kom en timme tidigare till London. Där fick vi inte landa direkt utan flög i cirklar i 20 minuter innan vi kom ner på marken efter drygt 9 timmar i luften.

20130115-214155.jpg

20130115-214208.jpg
Hej då Los Angeles!

I London blev det några timmar med jobb, film och lek innan sista flygningen hem till Sverige. Vi lämnade ett snöigt och nollgradigt London och kom till ett snöigare och kallare Stockholm. Det har varit en skön och skojig resa med mycket goda vänner och roliga upplevelser! Fast nu ser barnen fram emot att träffa kompisarna igen!

20130115-214516.jpg
Hemma.