Hej då Hawaii

Så lämnade vi Hawaii för denna gång. Vi fick fint väder och många timmar på stranden. Barnen lärde sig snorkla och en del motion hann vi med.
Hawaii ligger ungefär 5 timmars flygning från Los Angeles som är vårt nästa mål och det är nästan 9 timmars flygning från Auckland. Det innebär att avståndet från Nelson till Hawaii är lika långt som att flyga från Stockholm till central afrika. Ipad med grenkontakt och egna hörlurar och lite populära barnfilmer hjälper.

20130113-150338.jpg
Honolulu med Waikiki beach och Diamond Head i högra hörnet.

Julaftonen som försvann

Vi lämnade San Francisco den 23:e på kvällen och flög i tolv turbulenta timmar i en 747 mot Auckland. Mellan Hawaii och Fiji passerade vi datumgränsen och landade därför den 25:e december tidigt på morgonen i Auckland. Det blev en sedvanlig fika på McDonalds när vi väntade på 8.15 flyget mot Nelson.
Nya Zeeland välkomnade oss med värme och nu The Hobbit feber. Delar av flygplatsen var ombyggd/pyntat för att sälja in sagolandet.

20121228-121049.jpg

20121228-121152.jpg

20121228-121242.jpg

Sista flygturen till Nelson tog en timme och tjugo minuter i ett propellerplan. När vi landade var personalen som vinkade in flygplanet utklädda till jultomten, till allas förtjusning. Måste vara varmt då det var ca 30 grader i skuggan. Äntligen framme!

20121228-121547.jpg
I luften mellan Nord och Sydön

20121228-121556.jpg

Kräksjuk på flygplan

Som rubriken antyder blev det inte riktigt som vi tänkt oss på flygningen till San Francisco. I varje fall inte de sista tre timmarna. Flygningen fram tills dess var lugn. Barnen såg på film och vilade. Efter sju timmar blev plötsligt Elliot väldigt dålig. Vi hann tyvärr inte ens upp ur flygplansstolen för att ta oss till toaletten. Stackars Elliot. Det blev lite städning på plats och ombyte. Personalen var vänlig och gav Elliot nya byxor från First class sovdress.
Resterande delen av resan var vi lite mera på spänn och hade de fina vita påsarna som finns i varje flygplansstol i beredskap. De kom också till användning några gånger.
Efter vi landat höll det i sig i några timmar men nästa morgon var magsjukan borta och bytt till lite feber istället.
Elliot har de sista åren inte haft så tursam start på våra resor, men nu är han pigg.

Tajta marginaler

I år gjorde vi likadant som föregående år, dvs vi bokade en resa till Nya Zeeland med start och slut i London. Skillnaden var endast att vi nu var ute i god tid, vilket innebär att vi var klara med ledighetsansökan och köpta biljetter redan i början av oktober. Förra året bokade vi resan först i början av december. Trots det fick vi inte billigare biljetter i år och hade svårt att hitta de anslutningar som vi egentligen ville ha.
Den planerade resrutten för detta år går från London via San Francisco och sedan till Nelson och på vägen hem förbi Hawaii och ett kort stopp i Los Angeles.
Biljetterna från London var nästan halva priset från de som vi fick upp som alternativ när vi sökte från Stockholm. Att ta sig till London från Stockholm brukar inte vara jättedyrt och finnas ganska många flygbolag som tillhandahåller bra biljetter. Styrande i år var emellertid mitt sista möte på jobbet som var planerat till torsdag den 20:e dec ute i Muskö / Nynashamnstrakten med övernattning. Vårt plan till San Francisco skulle lämna London kl 11.00 engelsk tid den 21:a december. Det var med andra ord tajta marginaler. Vi hittade emellertid en flight med SAS som gick fredagen den 21:a på morgonen ca kl 07, som också landade på samma terminal som vårt avgående flyg skulle gå till USA. Enda kruxet var att tiden däremellan endast var 1 timme och 25 minuter.
För att säkra att det var möjligt passade jag på att kontrollera när jag var på Arlanda med jobbet att det gick att checka in bagaget från Arlanda och att vi skulle hinna byta. De sa att det gick även om det var tajt. Helst skulle man ha 1 timme och 30 minuter för att bagaget skulle hinna byta flygplan.
Nåväl det verkade fungera. I några veckor sedan var det frid och fröjd tills början av november. Då fick jag för mig att gå in via den fina app:en Flight track, där man kan följa alla flygplan och se deras avgångstider och ankomsttider. När jag spanade in den flighten som vi bokade kunde jag konstatera att varje fredag var den mellan 20 minuter till en timme försenat och enligt statistiken kom den i tid cirka 80 % av gångerna. Det tyckte jag kändes som förhållandevis lågt, speciellt som deras punktlighet inte brukar bli bättre när det kommer lite snö.
Jag började undersöka vad krisplanen skulle vara om vi missade vår förbindelse i London och insåg att det skulle bli ganska dyrt för mig att ordna nya biljetter. Det var inga försäkringar som täckte när det var så kort bytestid.
Jag bestämde mig därför för att boka om Alexandra och barnen till dagen innan så vi skulle vara säkra på att de kom med och inget strul med bagaget. För egen del var det inget alternativ att missa mötet som jag hade på jobbet tills sent på torsdagskvällen ute på landsbygden vid Muskö. Det gick inte att hitta några riktigt sena avgångar till London på torsdagskvällen däremot hittade jag en tidig avgång från Göteborg på fredagsmorgon som skulle innebära att jag fick 2,5 timmes bytestid i London. Den tog jag. Sedan funderade jag in i det längsta hur jag enklast skulle ta mig ned till Göteborg på Torsdagsnatten.
Det slutade med nattbuss från centralen 22.45 som skulle vara framme 5.20 på Landvetter. Det skulle ge mig en god marginal på knappt 2 timmar på flygplatsen.
Jag hann med mötet och diskussionerna efteråt. Tog mig hem på blixthala vägar till telefonplan, där jag hade en kvart att avsluta packningen och ta mig till tunnelbanan. Jag hann det också.
Nattbussen gick enligt tidtabell och var helt fullsatt. Hade ingen aning att det var så mycket resenärer på natten och som dessutom klev på vid tre på natten i Jönköping och andra städer på vägen. Busschauffören körde fort på de hala vägarna i tätt snöfall, och han tvekade aldrig att köra om en stor långtradare och lägga sig i det helt i snön orörda körfältet.
Jag överlevde och hann med flyget.
Väl framme i London landade vi i tid och det gick fort att ta sig genom säkerhetskontrollen och hitta familjen!

När jag sedan för nyfikenhetens skull kontrollerade vårt flyg som vi bokat från början kunde jag konstatera att just den här gången var det till och med före tidtabellen och vi skulle gott och väl hunnit även om vi tagit den med tajta marginaler.

Resan hem

Vi lämnade Shanghai på söndagskvällen och hade turen att komma med en flight tidigare. Det gav oss nästa tio timmars väntan i Hong kong. Vilket vi utnyttjade genom att boka in oss på flygplatshotellet och fick en skön natts sömn. På morgonkvisten lämnade vi Hong Kong och fick se en fin soluppgång över staden.

20120112-115530.jpg

20120112-115554.jpg
Från Hong Kong till London hade vi en dagsflygning, alla andra långflygningar har vi lyckats pricka in nattflygningar. Det var emellertid nästan 13 timmar med fint och klart väder utan minsta turbulens. Så har glatt ser det ut på stockholms breddgradder i kring Novosibirsk.

20120112-115755.jpg

20120112-115809.jpg
Den vanligaste frågan vi får är hur klarar barnen en sådan lång flygning? och svaret är att de klarar den mycket bättre än oss vuxna. Om de inte sover, vilket de lättare gör än oss, så finns det gott om barnfilmer och spel. På kortflygningarna då Julia brukar sova hela resan brukar hon oftast klaga på att det gått för fort att flyga.

20120112-115959.jpg
När vi landade i London fick vi återigen se en tvåvånings Airbus. Nästa resa måste vi försöka komma med en sådan.

20120112-120101.jpg

Framme

Äntligen framme. Det här vill man egentligen inte göra men jag tänkte ändå summera vår restid hit.
05.30 Onsdag morgon lämnade vi telefonplan
07.25 Flög vi till London
09.00 Landade vi i London
15.35 Flög vi mot Los Angeles
19.30 Landade vi på LAX
Totalt ca 21 timmar

Sedan från Los Angeles
17.30 taxi från hotellet
21.45 Flyg till Auckland
08.00 Landade vi i Auckland
09.20 Flög vi till Nelson
10.40 Landade vi i Nelson
Totalt ca 20 timmar

Allt som allt 41 timmar resa varav ca 27 timmar i luften.

20111226-085627.jpg

Boeing 777-300ER

Vi fick förmånen att flyga i ett helt nytt flyplan, åtminstone kändes det så. Dessutom fick vi bättre säten än vad vi bokat. De har infört något nytt som de kallar för Skycouch. Vilket innebär att tre säten bredvid varandra kan göras om till en liten säng, typ 74*150 med täcken och kuddar med mera. För barnen var det helt perfekt. De fick en riktig bra resa. I övrigt kan vi konstatera att de hade ett bra underhållningssystem och vi fick bättre hörlurar än vanligt, samt för den som inte sover finns både usb och eluttag i stolen så man kan jobba.

20111226-084403.jpg

Konsten att hitta biljetter

Äntligen på väg. Detta år bokade vi resan sent, vilket innebar att det var svårt att hitta biljetter över huvudtaget och de vi hittade var alldeles för dyra. Lösningen blev att boka en tur och returbiljett från London. Då blev plötsligt utbudet väsentligt mycket större och även prisbilden mera rimlig om än dock inte billigt. Innan vi hittade de biljetterna gick vi igenom alla stora flygbolagens hemsidor, seat24, travelpartner samt frågade en resebyrå. Testade även att söka från köpenhamn, amsterdam m.m. Vi hittade till slut den resan som vi ville ha och även med korta stop over via Air Newzealands hemsida.

Resan till London bokade vi en billig biljett via Norwegian. Visserligen kom vi då till Gatwick och nästa flight gick från Heathrow. För att vara på säkra sidan såg vi till att ha ungefär 6 timmar emellan ankomst och avgång. Det var i mesta laget. Taxi mellan flygplatserna tog bara 45 minuter och planet kom in en halvtimme tidigare.

Måste också lovorda Norwegian som har fri wireless ombord. Fungerar alldeles utmärkt, får resan att gå fortare och hinner även jobba lite. Vi testade till och med att använda skype till Nya Zeealand, vilket fungerade även om det var svårt att höra pga allt flygplansbuller.

 

20111226-073041.jpg

På gång

Nu har vi äntligen gett oss iväg långsamt mot Nya Zeeland. Det var en stor hjälp att vi skrev packlista på vår förra resa, vilket gjorde att jag kunde jobba tills det bara var en halvtimme kvar tills taxin skulle gå. Alla kunde sätta sig lugnt i bilen på väg till Arlanda express utan att känna att man glömt något…
Julias första långa flygresa gick bra. Hon sov nog bäst i sin lilla säng. Alla andra var mer eller mindre väldigt trötta när vi landade.
Peking bjöd på tät dimma och några minusgrader. Här och var gick det att se snö på backen. Härligt med lite julkänsla. Efter en timmes taxi och 80 kronor var vi framme på ett topphotell som slår det mesta vi bott på innan.
/Martin