Blixtvisit i Santa Monica

Vi brukar ha som tumregel att ska vi göra ett stop over ska det vara över minst två nätter så att man får en dag som inte är resdag. Denna regel följde vi inte denna gång för att det skulle fungera med jobbet. Det blev bara en natt i Santa Monica. Vi kom in till Hotellet vid 15 på eftermiddagen och hann med en snabb vända ned på Third street promenade, då vi bodde precis vid gågatans början.

20130113-150723.jpg

20130113-150732.jpg

20130113-150741.jpg

20130113-150755.jpg
På kvällen hämtade några vänner oss och vi var hemma hos dem och stökade till. Det var kul och märktes att barnen hade blivit ett år äldre sedan vi träffades sist. Julia speciellt tyckte det var kul att leka med en tjej som kunde svenska och hon ville inte åka hem på natten.

20130113-150944.jpg
Fyra glada och pigga barn.

När vi kom hem till hotellet var barnen fortfarande pigga, det var ju två timmar mer än hawaii tid. Så vi tog en nattpromenad till bokaffären som var öppen och köpte varsin liten bok som godnattsaga.

20130113-151120.jpg

På söndagen var det strålande väder och vi hann med en kort promenad på morgonen så att Mini fick se Santa Monica.

20130113-151230.jpg

20130113-151247.jpg

20130113-151257.jpg

20130113-151310.jpg

20130113-151317.jpg

Sedan åkte vi ut till våra vänner och lekte i det fina vädret. Barnen sprang omkring på en fotbollsplan och klättrade så mycket de orkade för att vara riktigt trötta i benen inför vår långa flygning till London. Det var mycket skojigt och tack till Mike och Lina för gästvänligheten!

20130113-151536.jpg

20130113-151543.jpg

20130113-151553.jpg

20130113-151600.jpg

20130113-151612.jpg

Konsten att hitta biljetter

Äntligen på väg. Detta år bokade vi resan sent, vilket innebar att det var svårt att hitta biljetter över huvudtaget och de vi hittade var alldeles för dyra. Lösningen blev att boka en tur och returbiljett från London. Då blev plötsligt utbudet väsentligt mycket större och även prisbilden mera rimlig om än dock inte billigt.  Innan vi hittade de biljetterna gick vi igenom alla stora flygbolagens hemsidor, seat24, travelpartner samt frågade en resebyrå. Testade även att söka från köpenhamn, amsterdam m.m. Vi hittade till slut den resan som vi ville ha och även med korta stop over via Air Newzealands hemsida.

Resan till London bokade vi en billig biljett via Norwegian. Visserligen kom vi då till Gatwick och nästa flight gick från Heathrow. För att vara på säkra sidan såg vi till att ha ungefär 6 timmar emellan ankomst och avgång. Det var i mesta laget. Taxi mellan flygplatserna tog bara 45 minuter och planet kom in en halvtimme tidigare.

Måste också lovorda Norwegian som har fri wireless ombord. Fungerar alldeles utmärkt, får resan att gå fortare och hinner även jobba lite. Vi testade till och med att använda skype till Nya Zeealand, vilket fungerade även om det var svårt att höra pga allt flygplansbuller.

Cykeltur Deja Vu

Denna resa känns lite som en deja vu. Vi bor på samma hotell som för 2 år sedan och vi gör samma aktiviteter ungefär. Vi hänger mycket på third street promenade, stranden och vi hyr cyklar. Egentligen ska man hyra bil om man vill se något av stan, men denna gång blev det inte så.
Med hjälp av två cyklar och en cykelvagn tog vi oss längre bort än tidigare. Vi cyklade förbi Venice och bort till Marina Del Rey. Världens största konstgjorda marina för småbåtar, där ryms cirka 5300 båtar. Ganska vacker anläggning, men den delen vi valde att stanna vid var rätt otillgängligt. Där var det inte så en söndagscyklist vill att en marina ska se ut. Allt var instängslat och du kan inte ta dig ut på bryggorna för att titta på båtarna.

Därefter stannade vi vid Fisherman’s Village, vilket var ett trevligt område bestående av en rad fina träbyggnader och en fyr efter vattnet med restauranger och lite shopping.  Här fanns det däremot stora båtar att titta på, och det går även turer till Catalina islands. För övrigt en utflykt som våra vänner i LA rekommenderade. Det får bli ett annat år när vi inte har deja vu tema.

Cykelturen slutade vid stranden utanför flygplatsen där vi vände tillbaka. Barnen hade skoj i cykelkärran och sjöng för glatta livet tills batterierna abrupt tog slut och de somnade båda två.

Lucia: Svenska kyrkan i Los Angeles

Vi hade turen att bli inbjudna till att delta i Luciafirandet i Svenska kyrkan i Los Angeles.  Däremot hade vi lite otur som även drabbade de som bjudit in oss, nämligen sjuka barn. Elliot kunde inte följa med, och vår väns dotter som övat för just denna kväll var också hemma och var sjuk.
Kyrkan kändes som en svensk utpost med drygt hundra mer eller mindre svenskspråkiga och väldigt många barn. Julia trodde väldigt länge att även hon skulle få stå framme vid altaret och sjunga men insåg ganska sent att så inte skulle vara fallet. Det var andra barn som denna kväll fick vara lucia, tomtenissar och pepparkaksgubbar. De lyckades bra och sjöng fint även om det ibland var rätt svårt för dem att överrösta deras mindre syskon som satt i kyrkbänkarna och var allt annat än tysta.
Efter fint Luciatåg var det vild lek och svensk julbord i närliggande byggnad. De hade till och med glögg. Julia lyckades somna in precis innan tomten kom, men han hade en fin uppvaknande effekt på henne när han kom in med julklappssäcken. Julia trodd att tomten hörsammat hennes tvåhundra önsknngar att hon nu äntligen skulle få den mjukiskatt som hon tidigare i veckan spanat in i en leksaksaffär på third street promenade. Hon lyckades till och med trots femtio andra barn få present nummer tre. Ansiktsutrycket visade dock en viss besvikelse när hon upptäckte att det var pepparkakor och lite godis som dolde sig i paketen. Jag intygade dock att tomten skulle komma ytterligare en gång när det var riktig julafton.

Barnkören

Luciatåget

Julia och tomten

Cruising utmed Santa Monica Beach

Vad passar bättre så här inför dopparedagen att glida fram på en cykel utmed stranden vid Santa Monica? Förra gången vi var här gick vi mellan Santa Monica pier och Venice beach men det är lite långt för en 4-årings ben så vi testade cykeluthyrningen. Där fanns allehanda roliga cyklar men vi valde en traditionell modell och Martin kopplade på en cykelkärra där barnen satt nöjda.  Det är en jättetrevlig slingrande cykelväg utmed havet där man samsas med andra cyklister och rullskridskoåkare.  

 

Strandstråket (The south Bay Bicycle Trail) är 35 km långt och är enligt stadens egna uppgifter det längsta strandstråket i världen. (Det måste jag nog kolla upp…). Utmed stranden finns olika möjligheter till aktiviteter såsom beachvolleyboll, utegym och lekplatser.  Många är ute och joggar eller tränar vilket man kanske behöver i detta land där det vimlar av snabbmatställen. Vi gjorde ett stopp vid en lekplats som var välbesökt med många olika rutschkanor och klättermöjligheter.  Sedan gled vi sakta vidare mot Venice beach där vi tittade på skateåkarna och sedan åt lunch på ett litet hak.

Amerikansk kines

Vi har tidigare besökt den eminenta restaurangkedjan P.F Chang vid våra besök i L.A. Varför inte besöka den igen även denna gång? Det är en barnvänlig restaurnag, det serveras kritor och pyssel redan innan man satt sig till bords och barnmenyn innehåller inte ”hot dogs &fries” utan ångkokta grönsaker.  Vi hade dock trott att den två timmar långa eftermiddagsvilan skulle gör barnen lite piggare på kvällen men där misstog vi oss.  Men med en film på Ipoden sitter man stilla en stund i alla fall och petar i sig lite mat även om man helst vill ha pyjamas och välling.

Kvällsnöje

Eftersom vi bor så nära Santa Monica pier så kände vi ett behov av att gå dit och roa oss lite på kvällen innan middagen. När vi var här sist så besökte vi platsen före tio på morgonen och då är ingen nöjesplats rolig.  Martin provade på berg-och-dalbanan men blev inte så imponerad.  Barnen provade att åka biltåg.

På hal is i Los Angeles

Vi så på reklamtavlor att det fanns möjlighet till skridskoåkning i närheten och kände ett tvång att gå dit och titta. Mycket riktigt, en stor isbana för de som kan åka och en liten minirink för de minsta barnen. Julia var mycket entusiastisk medan Elliot inte alls ville prova. När vi väl betalat för att hyra två par skridskor hade han till vår glädje ångrat sig och ville jättegärna prova på. Det var en aning jobbit för ryggen att hålla upp Julia som till en början var ganska mjuk i benen men Elliot var tapper och stod bra på sina skridskor även om han behövde hjälp med att ta sig framåt. ”Jag vill åka själv” sa Julia fler gånger ovetandes om friktionstalet mellan skena och is. Vår förhoppning är att detta tände ett litet intresse som vi kan fortsätta utveckla när vi kommer hem.

Uppe tidigt i Los Angeles

Lite påverkade av tidsskillnaderna så vaknade vi (eller snarare barnen) redan klockan fyra på morgonen pigga och glada. Det gick att ligga kvar och dra sig lite fram till fem med hjälp av varsin film på Ipoden. Sedan önskades frukost! Det är ju i och för sig inga problem i detta land där allting är öppet nästan dygnet runt.  Först var det dock påklädning och då konstaterades att det var lite för mycket smutstvätt i packningen. En tvättmaskin och tumlar fanns i korridoren på hotellet och innan klockan var sju hade vi alla duschat och fått nytvättade kläder för en kostnad av 2 dollar! Vid tvättmaskinen fanns även en automat med diverse snacks så Julia valde en påse med chokladkex till sin första frukost. Vår andra frukost inmundigades på Cafe Creppe vid 8 och var god och dyr. Normal öppningstid för de flesta affärer är 10 men boklådorna är öppna tidigt eftersom det oftast finns ett Starbucks eller annan kaffekedja i dem. Vi spenderade en timme på Barnes & Noble med att läsa böcker och se ut lämplig reselektyr för barnen. På Elliots önskelista för dagen stod två saker: lekpark och McDonalds.

Los Angeles

Vi gjorde ett kort stopp i Los Angeles på vägen hem för att bryta upp tiden i flygstolen lite. Det blev två nätter på ett hotell i Santa Monica, ett trevligt område vid kusten som vi blivit rekommenderade.  Vi spenderade vår korta tid med att strosa på strandpromenaden mellan Santa Monica Pier och Venice Beach tillsammans med andra barnvagnsförare, cyklister, joggare och rullskridskoåkare. Det var toppenväder och piren erbjöd lite karusellåkning för Elliot innan vi promenerade bort till Venice. Tyvärr somnade han sedan så  han missade ett par lekplatser som vi passerade. De var välutrustade med gungor och roliga rutschkanor. Julia provade på att gunga och gillade det lite bättre än i Japan. Det blev såklart en burgare till lunch på Sidewalk Café

Santa Monicas stolthet är, förutom piren, 3rd street promenade, en trevlig liten shoppinggata där vi tillbringade kvällarna på bokaffärerna som har öppet till midnatt. Vi hade också blivit rekommenderade ett restaurangbesök på PF Chang som ligger på en tvärgata från 3rd street, där skulle vi beställa chang’s chicken lettuce wraps, crispy honey shrimp och mongolian beef. Vi följde rådet och det var gott och väldigt mycket mat, till och med Elliot gillade maten.