Vandring till centralpunkten

En av de mest populära vandringarna i Nelson är den upp på Botanical Hill till en punkt som kallas ”center of New Zealand”. Vi har trots många besök i staden tidigare aldrig gått upp för denna kulle. Vandringen tar cirka 30 minuter upp och väl uppe har man en underbar utsikt över Nelson och dess omgivningar.
Att punkten på toppen är Nya Zeelands centrum är inte riktigt sant, men denna kulle användes som central mätpunkt vid den första geodetiska mätningen av Nya Zeeland på 1870-talet. Efter detta har en hel del uppdaterade mätningar utförts och centre of N.Z ligger i en skog inte så långt från Wakefiled faktiskt.

20130104-230021.jpg

20130104-230932.jpg

20130104-231008.jpg

Månvandring

Tongariro National Park ligger i hjärtat av nordön och är landets första nationalpark och den fjärde första i världen. I nattionalparken ligger tre aktiva vulkaner, vilka klassas som några av de mest aktiva i världen. Senaste utbrottet var 1996 som hindrade skidverksamheten på området under en hel säsong.

Den populäraste vandringsleden i nationalparken är Tongariro Alpine crossing och utgör en del av en av de nio Great walks som finns på NZ.  Vandringslederna  är ett par dagar om man går dem i sin helhet.  Det finns stugor på vägen så man behöver inte alltid bära med sig tält. Vi hade dock tänkt att bara  vandra ett par timmar under en dag eftersom vi var på väg på vidare färd mot Auckland.

Vi anlände sent till Family Parks camping men vi hade förvarnat dem om detta så när vi kom fram vid 22-tiden var stugan upptänd och nyckels satt i låset. Det var bara att krypa ner i sängen och sköta incheckningen dagen efter! Stugan som vi hyrt för 600 kr/natten var sprillans ny med dusch och WC samt ett litet kök med kyl, micro och kokplattor (och så det allra nödvändigaste i NZ: vattenkokare och brödrost). En skön stor dubbelsäng samt en våningssäng fick också plats på den lilla ytan. Elliot siktade in sig på överslafen och det gjorde även lillasyster men eftersom störst går först fick hon nöja sig med nederbingen.

Morgonen efter åkte vi till parkeringen vid Mangatepopo. Utrustade med bärsele, bärsjal, ryggsäck med äpplen, bananer, kex och vatten startade vi vår vandring för att gå någon timme och sedan vända. Många företag ordnar skjuts av vandrare till den här och andra hållpunkter efter vandringslederna så att man kan planera in ett dygns vandring och sedan bli upphämtad på andra sidan berget.
Vandringsleden var väldigt bra iordninggjord med spänger, trappor och bra underlag. Den var också flitigt trafikerad. Vi hade en underbar dag med sol och lagom vind. Man blev hygglig varm av att ha ryggsäck på magen och barn på ryggen även om det stundvis blåste lite kyligt särskilt när man kom upp på lite högre höjder. Sträckan från parkeringen till vattenfallen Soda springs var mer eller mindre plan och tog cirka en och en halv timme. Därefter gick leden upp på vulkanen Mt Ngauruhoe. En riktigt vulkan så som den ser ut i alla barnböcker, nästan helt koniskt formad med svarta sidor och spår efter lavaströmmarna.

Vi vandrade uppåt i drygt en timme innan vi bestämde oss för att vända med tanke på våra ben, klockan och barnen. Något annat år vore det skoj att vandra längre men då med övernattning i någon av stugorna efter leden. Barnen var tappra och tyckte det var skoj att sitta på ryggen även om Elliot klagade lite på att det var svettigt. Vi tog en längre lunchpaus och en sträcka när det var plant fick de springa sig trötta.

Summa summarum var det en riktigt vacker vandring i ett något udda landskap starkt påverkat av vulkanen och alla dess utbrott som vi varmt kan rekommendera.

Nelson lite fakta

Nya Zeelands svar på Motala, ivarje fall om man ser på antalet invånare, i övrigt finns det inte många likheter.  Det bor 43 000 invånare i centrala Nelson.

Nelson är Nya Zeelands soligaste stad  med en medeltemperatur på ca 22 grader sommartid. Här finns gott om pubar, gallerier och hippa kafeér men det som lockar besökare hit från alla världens hörn, även ”kiwis” är stadens närhet till nationalparken Abel Tasman, landets mest besökta, med möjligheter till bland annat vandring och paddling (eller en kombination) i vykortsvackra miljöer. Inom en timmes avstånd med bil på krokiga vägar (med utblickar över vackra böljande landskap) når man ytterligare nationalparker som Nelson Lakes och Kahurangi. Är man äventyrlig finns här ypperliga tillfällen att prova hanggliding, skärmflygning och kiteboarding.  

När man har små barn är det kanse inte just dessa aktiviteter som lockar mest (?). Vid Tahunanui beach som ligger inne i Nelson finns en miniatyrjärnväg och miniatyrbåtar som man kan åka på. Vi har vid tidigare besök inte lyckats pricka rätt öppettider men denna gång hann vi med en tur med tåget och en tur med en miniångare på sjön. För övrigt är stranden stor och fin samt tät med handdukar fina dagar.

Staden har en ganska liten stadskärna men ändå rätt många butiker, pubar och restauranger. Det är trevligt att promenera omkring och gångavstånd till det mesta. Om det är regnigt så finns det några få museer och det som är mest känt är WOW – world of wearable art and classic car museum. Där finns imponerande kläder som konstverk och gamla bilar. Några andra bra barnaktiviteter regniga dagar kan vara att besöka chipmunks, ett lekhus för barn inne i stan eller akvariumet i Mapua.

Är man Sagan om Ringen fantast så vet man att det är Nelsons guldsmed som gjort ”Häskarringen” för filmen och att det finns några ställen som går att nå med helikopter i bergen runtomkring och som använts i filmerna.

Christchurch

Christchurch är en trevlig stad som går lite i Engelsk stil. Här finns röda telefonkiosker, en botanisk trädgård, gamla viktorianska byggnader och en spårvagnslinje. Eftersom stadens flygplats är en anknytningspunkt till Australien, Japan m.m. finns det väldigt gott om souvenirbutiker och japaner.
Vi tillbringade bara en och en halv dag i staden och hann inte med så mycket. Från början hade vi tänkt att besöka deras Arktiska museum/utställning som hade bra rykte, men solen sken så tillbringade mycket av dagen i botaniska trädgården istället. En alldeles utmärkt plats att slå ihjäl en dag på. Mitt i parken ligger en stor lekplats med barnpool, lekställningar och massvis med barn. Kul för Elliot att bada lite och tävla med andra barnen om att ensam leka med så många leksaker som möjligt.
Det enda som vi hade lite svårt att hitta tillräckligt fort när vi var hungriga var bra restauranger, men den som söker finner för eller senare något. Vi hittade en trevlig japansk restaurang ena dagen och åt på en bra hotellrestaurang andra dagen. Det är gott om suchiställen med tanke på alla japanska turister

Kaikoura

En liten by med ca 3400 invånare som från början var känt för sitt crayfish-fiske. Numera kommer tusentals med turister för att beskåda sälar men främst valar. En av de större sälkolonierna passerade vi på vägen till Kaikoura. Cirka 2,5 mil norr om staden var det gott om sälar som låg och solade sig på klipporna. Det var nästan lika mycket turister som stod och fotade bredvid.
I Kaikoura upptäckte vi dock snabbt efter besök på turistbyrån att någon båtfärd för att beskåda valar inte var något för en barnfamilj med barn under 5 år. Alternativet var att åka med litet flygplan då barnen flög med gratis. Det skilde inte så mycket i pris. En flygbiljett kostade 135 och en båtbiljett 120. Vi vågade dock inte boka något dagen då vi anlände eftersom det var väldigt dimmigt. Vi valde att sova på saken och invänta morgondagens väder.

Strålande solsken och knappt några moln var perfekt för en promenad längs standen för att eventuellt då få en skymt av valarna. Det finns en alldels utmärkt promenad som startar strax söder om Kaikoura och går efter vattnet tillbaka till stan. Ungefär en timmes vandring ena hållet. Det var osäker hur det skulle fungera med barnvagn så vi tog bara med den lättare barnvagnen och bar Julia i sjal. Några lyft över kohagar gick bra men Martin gick själv tillbaka den dryga timmesvandringen för att hämta bilen medan resten av familjen väntade vid fyren och hade matpaus. Elliot somnade nämligen i vagnen och att lyfte honom och vagn över höga staket var inget som Martins rygg längtade efter. Dessutom var det en fina klippor och en sälkoloni där leden slutade vid Kaikoura så det fanns något att titta på om man inte sov.
Vi hittade en mycket trevlig B&B,Rest-n-Kai som låg centralt med bedårande utsikt över bergen och som ägdes av den pensionerad trevlig dam som ordnade leksaker åt barnen .

Granity pass hut

Om man ska uppleva Nya Zeeland ska man besöka dess nationalparker. Den näst största, Kahurangi, ligger nära Nelson. Där valde jag och Dave att börja det nya året. Dave hade valt ut en led till Mt Owen som lovade fin utsikt och spektakulära vyer. Efter 6 timmars vandring skulle vi nå en stuga med 6 bäddar. Det var kanske inte den lättaste vandringen och inte heller den mest tillgängliga, så det kanske kunde finnas plats i stugan. Vi hade köpt biljett för en övernattning på turistinformationen, men den garanterade in att det fanns lediga sängar till oss. Därför tog vi även med oss ett tält. En dag då solen stekte och knappt några moln syntes på himlen. Jag, otränad helgbarnvagnsförare med ont i ryggen pålastad med 15 kg packning varav 7 liter vatten tog mig nästan vatten över huvudet. Om det inte varit för envishet eller dumhet hade jag nog vänt på ett tidigt stadium. Efter 20 minuter i brant uppförsbacke med solen i nacken och helt vindstilla var mina ben nära att lösas upp av trötthet. Bara en gång tidigare har jag känt samma sak och det var när jag och Hempa fick för oss att en varm sommardag öva rusher uppför slalombacken i Vilsta (Eskilstuna). Då var jag väl 18 eller nåt. Dave såg att jag höll på att dö så han tog min packning i 50 meter för att pigga upp mina ben. Då såg man fortfarande parkeringen och vi hade enligt kartan cirka 6 timmars vandring till stugan där vi skulle sova. Med den starten var det smått otroligt att vi kom i mål på utsatt tid, men det gjorde vi. Det tog drygt 5 och en halvtimme varav cirka tre timmar brant uppför. Det kändes bitvis som att vandra i en bastu. Vindstilla, solen låg på och träden svettades kåda så det luktade sött.
Belöningen för mödan var utsikten. Det var otroligt vackert och jag önskar att vi tillbringat två övernattningar på berget, vilket också rekommenderades av guideböckerna. En dag att vandra upp på, en dag att utforska Mt Owen och kringliggande områden och en dag att vandra hem. Vi hade också tur med stugan, det fanns bäddar. Ett par från Nelson som verkade leva för att vandra i bergen bodde där samt en tysk som skulle vara ensam ute i en vecka drygt.
Första kvällen tog vi en lättare tur till närmsta kullen och dagen efter vandrade vi till närmsta toppen bredvid Mt Owen, på 1600 meter innan vi vände hem igen. Utsikten var som utlovat magnifik och väl värd all möda. Dessutom ett bra sätt att starta det nya året på!

Hanmer Springs

Efter 11 timmar och 45 minuter landade vårt plan från Osaka tidigt på morgonen den 22:a december i Christchurch. Vi var trötta efter en lång nattflygning och hade tidigt bestämt oss för att övernatta på vägen upp till Nelson. Det finns två vägar att välja mellan om man ska köra från Christchurch till Nelson, antingen via kusten eller inne i landet. Bägge turerna skulle ta mellan fem och sex timmar att köra. Även om det bara är trettio mil är nästan alla vägar i Nya Zeeland smala och krokiga och det går sällan att köra effektivt på dem. Vi valde att köra inåt landet och kustvägen när vi åker tillbaka. Efter den vägen finns det egentligen bara en by att stanna i och det är Hanmer Springs som ligger cirka en och en halv timme från flygplatsen.
Hanmer Springs är känd för sina varma källor och det är det som turistnäringen är uppbyggt på där. I 126 år har det bedrivits offentliga bad där i de varma källorna. Flera hotell har olika spakoncept. Mitt i byn finns emellertid ett offentligt bad och spaanläggning som bara tar 12 dollar i entré. De har nio utomhuskällor, tre sulfat källor, fyra privata pooler, en vanlig bassäng och en större familjepool med vattenrutchbanor med mera. De varma källorna har temperaturer mellan 33 – 42 grader. Riktigt skönt att ligga i, fast Elliot gillade mest att vara i den stora familjepoolen och leka. Vi tillbringade ett par timmar inne på området, vilket var vad vi behövde efter flygningen. Givetvis erbjöd de också olika behandlingar och bastuavdelningar.
Alldeles vid infarten till byn hittade vi också en trevlig Motor Lodge för 100 dollar som hade bra bredbandsuppkoppling och sköna sängar.

I övrigt hade Hanmer Springs som många andra små turistorter i Nya Zeeland ett kryddat utbud av golf, minigolf, fyrhjulig motorcykel, rafting, helikopterturer, bungy jump, skidåkning, jet båt, vandringsleder med mera.