Dyrt på Tahiti

Vi visste redan innan vi åkte att Tahiti var dyrt, både våra vänner i Nya Zeeland och folk på tripadviser hade varnat om det. Särskilt dyrt skulle det vara att bo på resorterna, och då speciellt kringkostnaderna. Vi bokade därför i första hand eget boende men stannade ändå några nätter på dels Sheraton och dels Radisson. Själva boendet isig var inte dyrare än på andra ställen men det stämde att allt annat kostade mycket. Att tvätta kläderna kostade exempelvis 10 gånger så mycket som på påskön 100 kr per plagg istället för 10 kr. Även om det var billigare utanför resorterna var det dyrt generellt på Tahiti. När vi klev av planet köpte vi en fanta 50 cl i en kiosk, den kostade 65 kr. Vi stannade för att köpa en vattenmelon men ändrade oss när den kostade 250 kr. Det var även dyrt när man åkte till livsmedelsbutiken för att handla viktiga råvaror som chips 40 kr, flasköl 33 cl 25 kr och glasspinne 30 kr. Det enda som kändes billigt var baguetter som man kunde köpa metervis för 5 kr.

Dykning med hajar

Att dyka på Tahiti måste vara ett av världens bästa dykställen. Lonely Planet har en egen dykguide för alla öarna och det finns gott om dykföretag (och även tryckkammare om något skulle gå snett). Jag bokade dykning genom Scubapiti som låg i anslutning till hotellet. Det var nog det minsta dykcenter som jag åkt med, egentligen bara ett hål i väggen. Utrustningen var sådär. Det här blev det tredje dyket i rad som jag inte haft någon fungerande djupmätare, denna gång så var den inte ens trasig utan vi fick inte någon alls utan det vara bara att hålla sig på samma nivå som dykguiden.

På påskön gick det knappt att kommunicera med någon för att alla pratade spanska och det kan jag inte, här pratade alla franska och det kan jag inte heller. Däremot så kunde min dykkompanjon lite engelska och han hade till råga på allt en liten digitalkamera med undervattenshus så jag kunde få hans bilder. Själv köpte jag till dyk nummer två en engångskamera som fungerade sådär. Kändes lite konstigt att inte kunna fota okontrollerat utan att behöva bry sig om antalet bilder, nu tog rullen slut nästan på en gång och jag fick vänta en vecka för att se resultatet.

Själva dyken var super. Otroligt bra sikt, cirka 40 meter, varmt i vattnet så det behövdes ingen våtdräkt och ett rikt liv under vattnet. Första dyket var i en undervattenscanyon utanför barriärrevet vid moorea. Där fanns det gott om hajar, lemonsharks, grey reef sharks, jättesköldpaddor och mycket mer. Min dykkompanjon filmade en del och jag fick hans filer efteråt. Den första filmen visar några Lemonsharks tillsammans med lite småfisk och den andra filmen visar när dykguiden matar en sköldpadda som följde oss.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=aY0CwkY_JGo[/youtube]

 Andra dyket var ett dyk där vi dök med undervattensströmmar. Det var inte lika rikt på fiskar men vi fick se grey reef shark, skölpaddor och en hel del till. Riktigt skoj, synd att vi skulle flyga så snart inpå så att jag inte hann med mera dyk.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=nEBpZvCxS7A[/youtube]

Moorea – Paradiset?

Tahiti eller Franska Polynesien går också under namnet Society Islands består av likt många andra söderhavlsländer av ett stort antal öar. Totalt har de en befolkning på omkring 300 000 invånare varav cirka 70% bor i huvudstaden Papeete som ligger på ön Tahiti. För att ligga så ”off” (420 mil till påskön, 400 mil till Hawaii, 500 mil till Nya Zeeland) är det ovanligt utvecklat och rikt. De har högst BNP per capita av alla söderhavsländer vilket till stor del beror på ekonomiskt bidrag från Frankrike. Ett bidrag som delvis grundats på att Frankrike fått provspränga atomvapen där. Förutom den inkomstnäringen har de givetvis turister och så svarta pärlor. Turisternas favorittillhåll verkar vara Bora Bora om man får tro alla vykortsställ, men även Moorea, Huahine, och Rangiroa med flera är populära.

Vi kom till Tahiti mitt i natten och hade bokat in en övernattning i Papeete på ett hotell nära flygplatsen. Dagen efter skulle vi åka ut till Moorea den närmaste och mest tillgängliga ön i förhållande till huvudön. Det går dagligen ett antal färjor över från Papeete och överfarten tar mellan en halvtimme till en timme beroende på vilken båt man väljer. Det stod i guideboken att när du väl kommit till Moorea är det som att komma till paradiset och du vill inte åka därifrån och det stämmer verkligen.  Ön är som många andra en vulkanö med dramatiska bergstoppar och branter. Det påminner lite om Rarotonga fast mycket större, samma täta djungel, liknande bergssilhuetter och endast en väg runt ön. Dock så är Mooreas väg dubbelt så lång, 6 mil, och i bättre skick. Runt Moorea går ett barriärrev vilket ger ett lugn och varmt azurblått vatten innanför samt ett rikt liv undervattnet. Det stod även i guideboken att det var rikt på mygg, så vi var mentalt förberedda på myggsvärmar som på aitutaki. Inte så roligt för Alexandra och Elliot som får stora blaffor av varje myggstick och utöver det fanns det anslag på flygplatsen att myggen smittade med Denguefebern. Men som tur var stämde inte det. Den enda gången vi råkade ut för riktigt mycket mygg var när vi åkte genom djungel upp till en utsiktsplats i bergen annars var det marginellt.

Det är lite si och så med kommunala färdmedel och eftersom vi bokat boende på andra sidan ön i förhållande till vart färjan lägger till så hyrde vi en liten bil i två dygn. Det gav oss möjlighet att köra runt alla officiella vägar som finns på ön under en lunch.

Vi hade hyrt en bungalow med självhushåll på ett ställe som hette Les Tepaniers. Det var ett trevligt ställe precis vid stranden med två bra restauranger, gångavstånd till ett litet shoppingcenter samt ett Nautiskt aktivitetscenter knutet till hotellet. Perfekt om man ville boka någon båt eller dykning.